Sommaren 1970 utgick en inbjudan från mor Karin att träffas på Stranna. Att det var ett äventyr att ordna träffen där förstår man, när man betänker att där inte fanns möjligheter att vara inomhus om vädret skulle visa sig från sin sämsta sida. Nu inträffade det fantastiska (som sedan har upprepats flera gånger), att vädret denna helg blev av det allra bästa slaget. Regn och blåst fram till fredag kväll, sol och varmt till söndag kväll och sedan fortsatt regn och blåst mest hela sommaren. Förutom att vi åt och drack samt umgicks i största allmänhet så minns jag den stora badmintonturneringen som pågick hela helgen. Efter det såg gräsmattan ut som ett väl plöjt potatisland. Nu hade vi kommit igång och nu var bollen i rullning och gick inte längre att stoppa. (Svens ord i jubileumsskriften från 1998.)
Vi skrev den 18 juli 1970. Från alla håll kom de, syskonen, svågrar, svägerskor och alla deras barn. På stora trappan stod Algot och Karin och tog emot. Bil efter bil rullade in på gårdsplanen. Hade det varit för några decennier sedan skulle man ha kunnat tro att här bodde en rikemansfamilj. Men tiderna förändras - som väl är. Det var fråga om en syskonträff som skulle pågå i dagarna två.
Idrottsplatsen på Stranna var livligt frekventerad under de hektiska dagarna. När gästerna kom möttes de av frodigt grönt gräs, men när de åkte liknade det hela mera en kolbotten. Nog tyckte man synd om värden på stället som säkert hade ett digert jobb med att få mattan i någorlunda i trim igen. Men roligt hade vi och vi KOMMER IGEN.
En kort titt på hur det såg ut 1970.