Ett långt dagsverke är slut
Alla föds vi till ett liv varom vi inte vet något hur det kommer att gestalta sig.
Vi vet att vi ska leva en viss tid på vår planet, men om den tiden blir kort eller lång vet vi intet.
Ibland slår döden mycket hårt och skoningslöst utan förvarning. I andra fall ges tid till förberedelser inför det oundvikliga.
Själva hade vi, när far gick bort, förmånen att få förbereda oss inför det vi visste måste ske.
Det känns naturligtvis alltid svårt när en kär anförvant lämnar de sina, men det går dock lättare när man ges tid att förbereda sig för dagen då livslågan släcks.
För fars del inföll den dagen den 6 augusti 1980. Han var då nästan 83 år fyllda.
Mitt i den sorg vi alla kände hade vi dock också anledning att glädjas. Glädjas framför allt över det hem vår far och mor byggt upp.
Ett hem som blev den fasta grund från vilket vi stärkta kunde gå ut och skapa våra egna liv. Ett hem som också efter det att vi flyttat ur boet har blivit den fasta klippan i vår tillvaro.
Vi har anledning att tacka far för hans långa och strävsamma dagsverke som ändå varit en av grundpelarna till att vi själva lyckats skapa oss en hygglig tillvaro.
Far gjorde en stor, i många fall en berömvärd insats under den tid han fick vara med. Nu har han gjort sitt och nästa generation har tagit över.
Må han vila i frid.
